Kultur- och fornminnen

Här finns lite information om och bilder på kultur- och fornminnen i Sjulnäs med omnejd. Tänk på att fornlämningar är skyddade enligt kulturminneslagen. Det är förbjudet att förstöra, flytta, täcka över eller på annat sätt rubba en fast fornlämning utan länsstyrelsens tillstånd.

Bronsåldersgrav & Ryssgrav (Geten. Fastighet 28:1)

bronsåldersgrav

Gravar med stenrösen från 1500 –500 år f. Kr. är ganska vanliga efter Norrlandskusten. En ryss tros ha blivit begravd här i samband med 1721 års fälttåg.

Skyttevärn (Nördronningen. Fastighet 21:6)

skyttevarn

Två skyttevärn har iaktagits på var sin sida om Kyrkvägen. Båda värnen är nedgrävda 1 m med uppbyggd mur och jordvall mot nordost. Värnen härstammar troligen från en militärövning på 1930-talet.

Bebyggelselämning (Smessen. Fastighet 4:38)

smessen2smessen1

Grunder efter bostadshus, ladugård med lider, loge och smedja. Ev. fler grunder och brunn. Husen uppfördes av Olof Dalgren ”Smessoll” under slutet av 1850- talet, och var bebyggd till 1915 , på mark som arrenderats på livstid av Isak Eriksson. Till arrendet hörde även åkermark 1,5 – 2 hektar belägen intill gården. Ladugården inrymde tre kor med tillhörande ungdjur.

Vid sidan av det lilla jordbruket arbetade Olof Dahlgren både som smed och som snickare och tillverkade framförallt jordbruksredskap och laggkärl. Vintertid var den verksamheten förlagd till storstugan i köket.

”Smessoll” var gift och hade en adoptivdotter. Efter 1915 har stugan använts som slåtterstuga fram till slutet av 1950-talet.

smessen3

Senare även använd som scoutstuga.

smessen4

Stugan flyttades år 1984 till Ryggskatan.

Rågångsröse (Råhällan. Fastighet 15:6)

stenrose

Stort stenröse i rågången mellan Sjulnäs och Långnäs skifteslag. Enligt utdrag ur Härads Syne Rättens protokoll den 6-8 Oktober 1761 fastställdes ”Linjen till råskillnad dess byar emellan”.

Fäbodlämning (Rosslen. Fastighet 15:6)

rosslen2 rosslen

Flera fäbodlämningar. Då rågången mellan Sjulnäs och Långnäs skiftelag fastställdes 1761 kom fäbodarna att hamna alldeles intill rågången mellan byarna. Fäbodverksamheten på denna plats nedlades därför efterhand och flyttades till en annan plats. Troligen till Båstabodarna vid Bäckträsket.

Gammal väg (Kyrkvägen)

kyrkvag

Kulturmärket vid Smessen.
Gamla tiders gång – och transportväg. Består av två vägar som sammanstrålar strax norr om nördronningen intill rågången mot Långnäs. Den ena vägen kommer västerifrån Gölaberget förbi Kyrkbacken mot Smessen och därifrån rakt nordost mot Långnäs.
Den andra kyrkvägen kommer österifrån över ”Glasberget” förbi militärförrådet, följer därefter landsvägen fram till vägkröken mot Dusstjärn, sedan norrut över Nördronningen. Kyrkvägen användes i äldre tider som gång- och körväg vid kyrkobsök, därav namnet. Vi kan också förstå att den givetvis användes i många andra sammanhang.

kyrkbacken

Kyrkbacken

Fäbodlämning (Bäckbodarna. Fastighet 4:38)

backbodarna kallare backbodarna

Lämningar efter husgrund och källare. Fäbodverksamhet fram till början av 1900-talet.

backbodarna backen

Den handdikade bäcken är resultatet av ett hårt arbete!

Fäbodlämning (Nybodarna. Fastighet Samfälld byamark)

nybodarnakallare nybodarnaskylt

Lämningar efter husgrund och källare. Fäbodverksamhet fram till 1930-talet. Bostadshuset flyttat år 1953 intill nuvarande jaktstugan.

Minnessten

sten

Vägslutet vid stensmyran.
Sjulnäs byamän reste stenen som minne av tillkomsten av Sjulnäs skogsbilvägar 1961.

Samevisten

forntorr

I området kring Torrbergstjärnen finns en mängd fornlämningar i form av äldre härdar och en stensättning. Härdarna består av stenar som lagts i en oval eller ring, ibland också med mindre och hårt packade stenar innanför den yttre ringen. De har en gång varit eldstaden inne i en kåta.

Härdarna vid Torrbergstjärnen vittnar om samiska vinterboplatser och kan eventuellt kopplas till lappmarknaden, som omtalas i historiska källor, i Lillpite på 1600-talet. På de torra backarna kring tjärnen växer gott om renlav och i vattnet finns gott om fisk – så såg förhållandet även ut förr. Platsen lämpade sig väl för vintervistet. Härdarna döljs under lavar och mossor och är svåra att upptäcka.

De samiska fornlämningarna vid Torrbergstjärnen är ingalunda de enda i området. I skogarna kring Lillpite finns en mängd lämningar efter samiska visten, till exempel vid Spångmyran och Östra Bastutjärnen intill avtagsvägen mot Åträsk. Alla härdar av det här slaget i Norrlands inland har en lång förekomst. De användes från omkring 800 e.Kr och framåt. Men härdar som är upp till två tusen år gamla har också hittats, om än de som finns just i Lillpitetrakten inte är daterade.

Fäbodlämning (Vid Sjulsbodarna västra sidan bäcken. Fastighet 5:3)

sjulsbodarna1

Västra sidan Norrbodbäcken. Lämningar efter fäbodar bestående av fyra källargropar och en stensamling vilken troligen är rester efter spismur.

Fäbod (Sjulsbodarna. Fastighet 5:3)

sjulsbodarna2 sjulsbodarna3

Sjulsbodarnas nuvarande plats.

Lämningar efter fäbod som flyttats från ovanstående plats väster om bäcken till östra sidan bäcken i slutet av 1700-talet, ev 1798.

Inom området finns lämningar efter sju husgrunder och fem källargropar. En av grunderna är resterna av en smedja som anlades i samband med byggandet av Målforsens sågverk i mitten av 1800-talet. Sjulsbodarna var i gamla tider en central plats för byns fäbodliv. Aktiviteten kring Sjulsbodarna förstärktes kraftigt i mitten av 1800-talet, då Målfors sågverk anlades omedelbart söder om bodarna. Fäbodverksamheten, den sista i byn upphörde på 1940-talet. De sista djurskötarna var Viola Isaksson, Lillpite, och Artur Dahlgren, Sjulnäs. På platsen finns nu fritidsbostad och andra byggnader.

Sågverkslämningar (Omedelbart söder om Sjulsbodarna. Fastighet 5:3)

sagverk

Lämningar efter sågverk och damm. Sågverkslämningarna består av stenmur av tuktad och kilad sten som utgjort grund för vattenrännor. Murarna delvis täckta med rester av den rivna överbyggnaden av trä. I lämningen ingår också resterna efter dammvall.
Sågen anlades 1858 av Målforsens Sågverksbolag och var i drift fram till 1909.

Sågverkslämningar (Gamla Bäckträsksågen vid Norrbodbäcken ca 200 meter nedströms Bäckträsket. Fastighet Byasamfällighet)

backtraskdamm

Enda synliga lämningar är spår efter timring. Sågen uppfördes 1712. Den var av grovbladig typ och nyttjades av Sjulnäs- och Lillpitebor gemensamt. Vid den tiden var inte byarna skiftade sinsemellan.
Vid avvittringen i mitten av 1700-talet kom sågen att hamna inom Sjulnäs skifteslag.
I brist på ”nödig skog” ansöktes om nedläggning av sågverksamheten i April 1802.

Vi får anta att dammen som ligger aldeles intill Jonvallen är iordningställd vid tiden för de första fäbodarnas, och sågverkets tillkomst i Bäckträskområdet. Det var värdefullt även för slåttern att kunna reglera vattenståndet och när sågen tillkom 1712 var dammen
en förutsättning för att kunna driva sågverket.

Fäbodlämningar och damm (Jonvallen vid Bäckträskets utlopp. Fastighet Bysamfällighet)

JonJonvallen1

Lämningar efter husgrund fähus och källare, samt damm vid Bäckträskets utlopp i Norrbodbäcken. Fäboden återskapad av Sjulnäs Hembygdsförening 1995 – 2000.

För bokning och prisinformation kontakta Byaföreningen. Läs mer under Anläggningar.

Jonvallen är en gammal fäbodvall. Platsen har fått sitt namn för att den hörde till Jonhemmanet, där den förste ägaren under 1600-talet var Jon Nilsson.
När Jonvallens ursprungliga byggnader uppfördes, vet nog ingen idag med bestämdhet. Det kan vara Jon Nilsson som var dess förste grundare, men det troliga är att senare ägare av Jonhemmanet var de som tog Jonvallen i bruk och uppförde dess byggnader i slutet av 1700-talet, eller i början av 1800-talet.

Runt Bäckträsket fanns en gång i tiden många fäbodställen, varav Jonvallen var en. Anledningen till att man byggde dessa fäbodar var att man flyttade sina fäkreatur, dvs.kor och får hit under sommaren. Här fick de fritt ströva i skogen för att beta och skaffa sig föda. Detta var för att spara det foder som man fick från sina ängar och åkrar hemma vid gårdarna i Sjulnäs som skulle sparas till vinterfoder. Men fäbodarna användes även vintertid när man utförde skogsaverkningar.

Om Jonvallens ursprungliga byggnader revs eller brann upp, vet nog ingen idag. Men klart är att fäbodlivet på Jonvallen upphörde i slutet av 1800-talet.

När hembygdsföreningen började planera för en uppbyggnad, så fanns inga byggnader kvar på Jonvallen. Det enda som påminde om att det en gång hade funnits byggnader på platsen var en gammal källargrop. Stugan som finns här idag kommer från Roknäs (en före detta bagarstuga från gårdsnamnet KRING). Den gamla ladugården kommer från Lillpite,
ladan från Sjulnäs, torrtoaletten och timret till källaren från Kaptensviken/ Klockarträsk.

Att uppföra dessa byggnader har inneburit många arbetstimmar och blev möjligt genom hjälp från Arbetsförmedlingen med arbetskraft och ekonomiskt stöd. Ekonomiska bidrag kom även från Kommunen och Sjulnäs byasamfällighet.

Fäbodlämning (Båstabodarna. Fastighet 3:22)

bastabodarna

Lämningar efter flera fäbodstugor med tillhörande fähus och källare. Kvar är en fäbod med bodar som nyttjas för fritidsändamål.

Fäbod (Kallbodarna. Fastighet 13:21)

Kallbodarna

Kvar är fäbostuga med ombyggda hus som nyttjas för fritidsändamål.

Tjärdal (Kolbotten, omedelbart norr om Hansbodarna. Fastighet 6:22)

tjardal

Lämningar efter tjärdal och kolbotten.

Fäbod (Hansbodarna. Fastighet 6:22)

Hansbodarna

Fäbostuga med uthus som nyttjas för fritidsändamål.

Fäbodlämning (Mossaheden. Fastighet 13:10)

mossaheden

Fäbodverksamhet på 1770–talet som avbröts av Pite Häradsrätt med motivering att kor från Prästbordet i Finnbäcken redan betade inom området.

Fäbodlämning (Klokbodarna. Fastighet 8:2)

klok

Lämningar efter fäbodstuga, fähus och källare. Stugan flyttad intill Skogsbilvägen 1968. Nyttjas för fritidsändamål.

Fäbodlämning (Kalmabodarna. Fastighet gemensamhetsskogen)

Kalma

Lämningar efter ett flertal byggnadsgrunder. Sista Fäbodstugan riven och bortförd 1960.

Husgrunder (Hultet. Fastighet 4:38)
Grunder efter bostadshus med ladugård uppförd i början av 1870–talet av Anders Bergvall, Sjulnäskullen, gift med Anna Katharina från Janich. Marken arrenderades på 50 år. Deras äldsta barn, August föddes på Hultet 1871.

Boplatsgrop, Stenåldersboplats (Gölan. Fastighet 9:4)

Gruvhål,  Bergvalls gruva (Gölan. Fastighet 7:7)
Olof Bergvall i Sjuls bröt berg i Gölan en tid på 1880–talet med förhoppning om att finna guld i berget.

Husgrund Timmerkoja (Sjulskojan. Fastighet 5:4)
Väl utnyttjad vid skogsdrivningar. På grund av hemmansförsäljning avverkades och sågades virke vintern 1929 – 30 motsvarande en avverkning om ca 6000 skogskubikmeter inom närområdet.

Fäbod (Per–Lundbergsbodarna. Fastighet 3:22)
Lämningar efter ladugård. Fäbodsstugan används idag som fritidsstuga.

Boplats (Söder om Sjulsbodarna. Fastighet 28:1)
Stenåldersboplats, förekomst av skärvsten och kvartsavslag. I övrigt ingen synlig anläggning.

Kolbotten (Mossaheden. Fastighet 13:10)
Lämningar efter kolbotten.

Kolbotten (Mossaheden intill rågången mot Långnäs. Fastighet 13:4)
Lämningar efter kolbotten.

Kolbotten, Tjärdal (intill kalmabodarna. Fastighet gemensamhetsskogen)
Lämningar efter kolbotten och tjärdal.

Boplats (Bergtjärn. N:a Spetsen)
Boplats från Järnåldern utan synlig anläggning.

Annonser